Take A Look At Me Now
Du kunde ha tänkt längre. Förstått att det aldrig skulle funka. Varför skaffa en hund om man inte ens vill ha en? För att jag ´tjatade konstant i 7 år? Jag hade vant mig vid tanken. Jag kunde ha levt med den några år till. Men du gav med dig, redan då visade du hur svag du var, gick med på att jag skulle få en hund. Två år senare tar du ifrån mig henne. Tar tillbaks presenten jag fick när jag fyllde 14 år. Tar ifrån mig min lycka. Mitt liv. Min Alice. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig vilsen. Hör inte hemma nånstans.
Jag vet att du tycker att jag inte bryr mig om dig.
Och att jag har tagit det här beslutet med en klackspark. Sanningen är den att det är bland det svåraste jag har gjort! Jag vet hur mycket Alice betyder för dig. Hon betyder mycket för mig också. I lördags när hon låg på köksgolvet och jag satt bredvid henne så kom det över mig hur mycket jag kommer att sakna henne när allt kommer omkring.
Hon är himla go!
Tyvärr så är det nu så att det inte går längre av olika orsaker som du vet om. Och det att jag ändå trots allt känner av min allergi så finns det ingen återvändo. Jag kan inte riskera min hälsa.
Jag förstår på ett sätt att du känner dig snuvad och att det hade varit bättre om hon aldrig hade kommit till oss, men nu blev det så att vi provade och jag är ändå glad att vi gjorde det för jag har ju sett så fantastiskt duktig du är med henne! Och på nått sätt kanske det kunde gå fixa nån som kunde ta henne på foder-foder tills den dan du flyttar hemifrån. Inte för att jag vill att du ska göra det nu utan när du är myndig eller mer. Du får vara hur arg du vill på mig, jag kan ta det, men tro aldrig ens för en sekund att jag vill såra dig medvetet. Jag älskar dig så himla mycket! Jag saknar dig. Jag saknar att du alltid brukade vilja ha en godnattkram, att du ofta ringde bara för att. Jag finns här för dig, bara du tillåter det. Men vad som än händer och hur illa du än tycker om mig så älskar jag dig och kommer alltid att göra det. Kram mamma
