Jobbig skoldag. Hem till en tom lägenhet. Eira borta. På måndagar får hon vara hos sina vovve-kompisar så hon slipper vara ensam så länge. Bra för henne.

Till Bureå för att hämta Eira samt äta hemma hos mamma. Kycklingsoppa. Jättegod faktiskt. Sedan Mario-spelande med min lillebror. Två mums-mums satt fint i kistan som avslutning på kvällen. Nu ska jag påbörja en av mina tre läxor. Lite godis till det kanske?

Härmar min syster med rubriken.

Har känt mig så nere hela dagen men nu ikväll var det som värst. Känslan av att ingen i hela världen kan förstå en är obehaglig. Fast sanningen är att ingen någonsin kan förstå en fullt ut. Det är omöjligt.

Med rödsprängda ögon tog jag mig en dusch. Och så mycket bättre allt känns nu. Det enda som fattas är en subway-macka. Med kyckling. Och kakan "längst ner".

Till nästa avsnitt. Lincoln Burrows är oskyldig. Han får inte dö. Då gråter jag.

Chokladpudding nu då. Sen fortsätter vi. Han får inte dö..

Tänk att man kan bli så inne i en serie...... Haha=(

Religionsuppgift som ska in på måndag. Har haft tre veckor på mig. Vet inte ens vad jag ska skriva om. Har så mycket annat som jag skulle vilja göra. Allt förutom religion, PA-rapporten, idrottsuppgift och att diska. Men snart har Eira sovit klart så det är bara att sätta igång. Drar ut på det. Åååh.

Finn ett fel (snarare ett rätt) med bilden. Titta på mig. Ser ni vad det är? Om inte, synd.

Insåg igår, för första gången i hela mitt liv, att idrotten på skolan är ett ypperligt tillfälle att göra av med lite aggressioner. Speciellt när man har snörugby. Kände mig glad när jag gick från lektionen. Haha. Dock var det inte lika kul när jag vaknade imorse. TRÄNINGSVÄRK.

Har varit ute med Eira, aktiverat henne, busat med henne och spenderat massa tid liggandes på golvet bredvid henne medan hon tuggade på tuggben. Mysigt. Nu har jag precis skickat in en loggbok (PA) och nu ska jag klä mig och gå iväg för ute-idrott. Kul.......

Resten av dagen, och kvällen, spenderas hemma i Bureå. Tjing.

Min fantasiske kock står och lagar mat, korv och makaroner, haha. Vi har ätit så mycket lyxig mat i veckan så nu blir det något lätt. Ikväll ska vi handla och på lördag vet jag några som äter tacos. Mums!! Imorgon äter vi hemma hos mamma.

Ser framemot kvällen också. Efter maten far Robin och fixar skotern klar men sen ska vi ha myskväll framför Prison Break med en skål chokladpudding m. marsansås i handen. Gott. Just det, måste skriva upp CHOKLAD på handlingslappen också.

Vaknade imorse och visste inte om jag skulle fara till skolan eller inte. Ingen motivation. Funderade på att stanna hemma men ville inte. Ville varken stanna hemma eller fara till skolan. Till slut gick jag.

Som ni kanske förstår så for jag hem på lunch, och blev kvar hemma. Jag klarar allt, men inte samtidigt. Skolan bir lidande.

Nu när Eira äntligen har lagt sig för att vila så ska jag passa på att diska så jag får mig någon lunch. Hungrig. Men mest av allt, är jag sugen på choklad.

Jag må vara fysiskt svag, en enstöring, blyg, dålig på matte, ha annorlunda värderingar, fula kläder, ge ett tråkigt intryck, vara löjlig, ointressant, tyst, försiktig, tidsoptimist, rädd för onyktra människor, gå konstigt, skriva fult, ha dålig fantasi, vara tråkig, deprimerad och kanske även en gnutta ilsken av mig. Men vet ni vad?

Jag klarar allt. Livet hade inte gett mig alla motgångar om jag inte hade varit benägen att klara av dem.

Nu ska jag sova.

Nej. Jag hann inte klart. Boken är INTE inskickad på tryck. Ååh....

Var på skolan från halv nio till halv sju idag. Första och sista gången.. Inledde dagen med ett läsförståelse-prov i engelska cae. Drygt två timmar satt jag där. Snabbis hem till Eira på lunch. Två kilometers promenad bara där. Tillbaka till skolan för historia. Sedan slutade jag klockan ett. Skönt, om det inte hade varit för att jag skulle stanna kvar och göra klart boken. På grund av vissa tekniska omständigheter dröjde det dock innan jag kunde sätta igång så jag hann därför inte klart..

Men imorgon ska den skickas in. Nu, ett sista avsnitt av Prison Break för kvällen.

Tack, jag blir så glad när jag märker en fin kommentar lite då och då. Nu är min dag räddad. Har precis kommit hem från ett matte-prov. Hoppas att jag lyckades skrapa ihop till ett g iallafall.

Nu ska jag sätta igång och finjustera boken, vilket troligen kommer ta hela kvällen. Känns så skönt att snart få lämna ifrån mig den för tryck. Helt otroligt att JAG har skrivit en bok.

Klar. Boken är avslutad. Liksom historien om Alice. Har en stor klump i halsen som envist vägrar förvandlas till tårar.

Nu ska jag titta igenom matten. Har prov i matte c imorgon. IG. Vill bara krypa upp i Robins famn och se Prison Break. Orkar inte mer ikväll.

Har ett dygn kvar att skriva om nu. Sen är boken klar. Från början till slut. Imorgon ska jag bara läsa igenom hela och finjustera.



"You were my strenght when I was weak.."
Nu ska jag vara din styrka när du är svag.

Oj, vad jobbigt det är att läsa allt jag skrev förra året kring det här med Alice. Jag har aldrig läst det förut. Den tionde maj tog jag ner fönen från vinden och blandade nytt balsam. Den elfte hämtade jag hem henne för sista gången. Hon hade då inte varit hemma på ett år. Vi åt mjukglass, gjorde tassavtryck i en speciell lera och myste. Den tolfte maj åkte vi iväg till Öjebyn. Hennes sista bilresa.

Det känns som att det var en månad sen. Tänk att det snart har gått ett år. Det är jobbigt att minnas.

Skriver och skriver och skriver och skriver. Tre kapitel har jag skrivit idag. Jag MÅSTE bli klar med historien idag. Imorgon ska jag finjustera hela boken och på tisdag ska den sättas ihop i indesign tillsammans med fram- och baksidan. Tänk att jag har skrivit en riktig bok.

Har bara lite kvar nu. Någon månad. Jag har kvar att skriva om det värsta i hela historien. Om Alice. Huvva. Men jag måste komma ihåg, jag måste minnas hur det kändes för att kunna skriva så bra som möjligt.

Visst var hon fin? Min Alice. Hon och Eira är ganska lika varandra. Enda skillnaden är att Eira är frisk som en nötkärna.

Inte så trevligt. Tur att det bara var ett streck. Och att det troligtvis är Robin som är boven i dramat. Borde bunkra upp med massa handcreme så han slipper vara så torr, stackarn. Och så jag slipper bli så rädd...

Dagen har spenderats med finaste Emelie. En tur på stan. En timme på Subway. 30 cm lång macka. Massa prat om allt möjligt. Godaste kakan. Gulligaste Emelie som bjöd mig; födelsedagspresent. Tack! Hem med en Ben & Jerrys samt godis. Mys framför American Pie. Slut glass. Proppmätt.

Puss vännen, du är underbar.

"Det sägs att ovan molnen, är himlen alltid blå men det kan va svårt att tro när man inte se den.."


Jag SKA inte låta det här hindra mig från att vara glad, jag SKA inte låta det här påverka mig så att jag hamnar ännu mer efter i skolan än vad jag redan gör och jag SKA inte tänka som jag gör.

Nu vet jag. Men känns det bättre? Nej, inte alls. Jag vet nu hur jag ska känna. Men att känna gör alldeles för ont.

Försöker få upp mitt humör med hjälp av musik, positiva tankar, vetskapen att jag ska spendera dagen med Emelie. Det går förvånadsvärt bra.


"Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker.."

Ger Eira hennes aktivitetsboll fylld med godis så hon får jobba med något ett tag medans jag kämpar med boken. Varannan sekund låter det "klirr" och "knaper knaper knaper" när hon får ut en godis. Och varannan sekund trippar hon bort hit till mig där jag sitter och söker ögonkontakt för att tala om att bollen ligger under soffan/ att det är slut godis/ att jag gjort hålet i bollen för litet för godisarna. Nyss kom hon till mig och talade om att det var slut godis. Typiskt. Jag älskar dig, knasiga hund. Och nej, du får inte mer godis nu.

Det här inlägget tillägnar jag två familjer som alltid (sen jag lärde känna dem) har tagit emot mig med öppna armar. Eiras uppfödare och Robins familj.

Som ni förstår, med tanke på mina deprimerade inlägg lite då och då och det faktum att jag skriver en självbiografi, så har mitt liv varit långt ifrån lätt. Jag har varit med om lite av varje och gråtit mig till sömns mer än vad som borde vara tillåtet. Skiljer sig inte mina föräldrar så blir min hund sjuk och måste avlivas. För tre veckor fick jag veta något som fick mig att falla igen. Långt. Vad som har hänt kan jag inte berätta.

Jag har en trasig familj. Utspridd åt alla håll och kanter. Har varit ledsen mer än jag har varit glad. Tack vare fem (plus Robin) underbara människor tog jag mig upp igen. Ragnhild & Leif, Janne & Anneli, Emelie. Och Robin. Om det inte hade varit för er hade jag inte varit den jag är idag. En hel människa. En glad människa som klarar sig igenom allt.



Tog mig 30 min att hitta en bild och jag är ändå inte nöjd..

Bortskämd som jag är fick jag både middag och marabou idag. Okej, skämt åsido... Sitter bredvid Robin i soffan och ser 2½ men. Älskar. Funderar på att skriva på boken lite. På tisdag ska den in på tryck. Spännande.

Från det ena till det andra. Jag lever på de små detaljerna i livet. Det gör jag verkligen. Små ord, bara ett leende, kan göra hela min dag. Därför spelar det idag ingen roll att en person som jag känner har skämt bort sig på ett sätt som ingen kan ana. Idag är jag glad, tack vare några fina personer.

Nu då?

Direkt jag kom hem från skolan satte jag mig och började fippla med kameran. Den är extremt bra, ändå har jag inte hunnit prova den ute än. Egentligen var jag ju, som ni kanske har förstått, ute efter en systemkamera men med tanke på hur klumpiga de faktiskt är så blev det världens minaste kompaktkamera istället. Den är snäppet större än min mobil. Lika bred men lite högre. Love love love.

Just det.. Märkte att kameran är 700 kr billigare på internet.............................

Tog världens längsta och skönaste dusch för att få blunda för min svidande arm en stund. Dock hade jag lite problem när jag skulle både lyfta OCH böja armen och schamponera in håret men.. Kinkig som jag är.

På två år har jag fått en spruta instucken i armen tio gånger. Både vad gäller vaccinationer och en massa blodprov. Är så erfaren att jag VET att min högra arm är bättre att ta från.

Okej, intressant. Imorgon, ska jag prova min nya kamera utomhus. Ikväll har jag bara provat den inne och den är sååå bra. Tur, för den var INTE billig.

Bra dag. Dålig dag. Bra humör. Dåligt humör. Vissa dagar tänker jag extra mycket. I högstadiet hade jag någon dag ibland då jag var väldigt frånvarande. En kompis brukade bli irriterad på mig och då skyllde jag på att jag hade en av mina berömda "tänkar-dagar". Då förstod hon.

Tack älskling för mys-kväll. Alldeles för sällan. Tack älskling för örhängena. Jag känner mig som en prinsessa. Nu ska vi sova! Eira ligger redan och morrar i sömnen.


Grattis förresten till min lilla och underbart söta kusin Juni som fyller år idag.

Ena stunden känner jag mig oberörd. Andra stunden sitter jag och anstränger mig för att förstå. Hur kunde du? Du hade alla förutsättningar i världen att ha det bra. Jag är arg samtidigt som jag tycker synd om dig. Jag skäms samtidigt som jag bara vill glömma allt. Jag saknar DIG. Den personen som du egentligen är. Vill att allt ska vara som för 15 år sedan. Perfekt.

Kan inte låta bli att längta tills morgondagen är över. Först har jag religion, sen typ debatt på samhällsen (vilket jag glömt... så har inte förberett mig) sen ska jag och en till leda idrottslektionen, skidor. Åååååååh.. Vill bara vara hemma imorgon.

När Robin slutat åker vi mot Storklinta iallafall, där vi blir kvar hela helgen. Nu, kanske jag skulle överväga att skriva på projektarbetet, vilket jag inte gjort på en vecka nu. Tragedier passar sig verkligen inte när man går i trean på gymnasiet och har hur mycket som helst att göra..

TACK för alla grattis-sms, -kommentarer, -samtal, -kramar osv. Det gjorde halva min dag!

Gårdagen var super. Fick av min familj bidrag till en systemkamera (så jag får välja själv), en Jamie Oliver-stekpanna (äääälskar den) och övriga saker som ett skrivblock (vilket jag kommer göra slut på väldigt snart) och en tidning om kameror (Digitalfoto). Inte nog med det så åt jag mig mätt på mammas underbara smörgåstårta. TACK.

Av min prins fick jag en prenumeration, första säsongen av Prison Break (aldrig sett, spännande!) och EN UTLANDSRESA. Visst är han helt otrolig? Jag älskar dig så mycket, även om du bara hade gett mig ett sandkorn.<3 Men TACK älskling!

Har precis fönat Eira torr och nu sitter hon och stirrar på mig. Hon är inte rädd för att ha ögonkontakt, haha.. Med den säger hon att hon vill något, som ni fick exempel på i förra inlägget. Hur som helst. Dagen har rusat förbi och snart är det dags att sussa. Om jag nu kommer att kunna somna? Det vet man aldrig. För som mamma kommenterade på ett inlägg, så är det dagen med stort D imorgon.

Skola 08.30-13.00. Hem till Eira. Tillbaks till skolan för PA-fix (fram- och baksida på boken) 14.30-16.20. Hem till Robin och Eira. Robin till stan. Borsta Eira. Äta. Bada Eira. Föna Eira. Borsta Eira. Duscha. PA. Ta det lugnt. Sova. SEN är det NÅGON som FYLLER ÅR.

Hedde in en godis i Eiras aktivitetsleksak och la den på golvet. Hon höll på med den en stund utan framgång. Så hon kom och satte sig nedanför mig och spände sina snälla ögon i mig. "Hjälp mig, matte." Jag skruvade upp leksaken lite och la ner den på golvet igen. Eira la all sin energi på att få ut godisen. En stund senare satt hon nedanför mig igen. Leksaken var spårlöst borta. "Hjälp mig, matte." Jag steg upp för att söka reda på leksaken men hittade den inte. Då gick hon fram till ett hörn och skällde uppmanande. "Där är den." Och ja, där var den. Hon är minsann inte dum, min Eira.

Har varit ute på en lång-prommis med Eira. Härligt. Ibland får jag såna där il när jag bara vill gå och gå och gå hela dagarna. Tyvärr kan jag inte gå så mycket med Eira, eftersom hon är så liten än. Vill inte förstöra lederna på henne.. Nu ska jag bara ta det lugnt ett tag. NEJ. Just det. Engelska-läxa var det..

Sitter och höjer tvn mer och mer för varje tugga jag tar från min efterlängtade filtallrik. Flingor är inte bra när man ska se ett svenskt program och inte kan förlita sig på texten..

Har haft ont i huvudet hela dagen. Fick precis veta att min lillebror, som jag träffade i fredags, blivit sjuk. Har inte tid att vara borta från skolan igen. Så resten av kvällen ska jag spendera sörplandes på vatten.

Emma jag önskar mig en "feel good"-skiva! Med massa sån där härlig musik som gör att man blir glad.. Har dock bara kommit på en låt ännu. "Man! I feel like a woman".

Hemma efter en kväll hos Robins föräldrar. God middag som asvlutades med Emelies underbara cheesecake. Nu har vi precis kommit hem efter en extra lång hemfärd och ska fortsätta se filmen vi började se igår. "American son" tror jag den hette. Godis, glass och cola då.

Gårdagen, och kvällen, spenderades hemma i Bureå. Min lillebror hade en kompis med sig hem från skolan så jag fick då inte vara med honom heller, haha... Robin kom tillslut och vi åt mums-mat i form av "bio-tallrik". Jättegott.

För övrigt så fyller jag år om fyra dagar och mamma köpte smörgåstårte-botten igår. Hon gör världens godaste smörgåstårta.

Jag vill fara hem och spela Mario med min lillebror. Jag vill att han ska bära mig igenom svåra banor för att han tycker att jag dör för ofta annars. Jag vill skratta för att jag råkar hoppa på hans gubbe och för att han sväljer mig med sin häst. Jag vill säga "en gång till" när vi misslyckas med en bana. Jag vill bli rädd för bossarna. Jag vill fara hem, för slippa vara ensam här.

Försöker hela tiden intala mig själv "det är inte så farligt, det är inte så farligt, det är inte så farligt". Ändå vet jag att det var det värsta som kunde hända.

Klockan är över tio och Robin har inte kommit hem än. Var helt säker på att mina förhoppningar om glass var körd. Men så ringer han för en minut sen och frågar vad jag ville ha för smak. Han var på OK. Jag sa snällt att han kunde skippa det om han ville, eftersom det är dyrare där och jag ändå är ganska trött. Nepp, nu skulle jag få min efterlängtade glass. Haha.. Love u honey<3

Robin är och fixar sin skoter. Igen. Om han hinner klart innan nio ska han svänga förbi coop och köpa ben och jerry's. Så jag sitter och försöker koncentrera mig på den goda glassen som snart, förhoppningsvis, befinner sig i min mage och gör mig sådär mysigt kall så jag måste vira in mig i en filt. Iallafall, håll tummarna..

Nu ska jag gå ut med Eira och sedan sätta mig och klippa hennes klor medans vi ser "Sexlingar i familjen". Måste göra massa läxor, men kan helt enkelt inte koncentrera mig. Vad gör man?

Jag ska lära mig att älska livet när det är bra och vara glad när det är okej. För alldeles för snart så vänder det. Det gör det alltid för mig. Och blir värre än jag någonsin kunnat tro. Precis när allt höll på att bli bra.

Är bara trött.

Tack vare min finaste syster så har min garderob nu fått sig ett rejält lyft. Jag köper i princip aldrig kläder medan hon får med sig några kassar från varje vända hon gör på stan, typ. Tur för mig, när hon rensar sina garderob (-er). En proppfull kasse med massa klänningar och koftor och kjolar. Har mannekängat för Robin hela kvällen, haha. Tack min finaste syster!!<3