Jag vill fara hem och spela Mario med min lillebror. Jag vill att han ska bära mig igenom svåra banor för att han tycker att jag dör för ofta annars. Jag vill skratta för att jag råkar hoppa på hans gubbe och för att han sväljer mig med sin häst. Jag vill säga "en gång till" när vi misslyckas med en bana. Jag vill bli rädd för bossarna. Jag vill fara hem, för slippa vara ensam här.

Försöker hela tiden intala mig själv "det är inte så farligt, det är inte så farligt, det är inte så farligt". Ändå vet jag att det var det värsta som kunde hända.