Ger Eira hennes aktivitetsboll fylld med godis så hon får jobba med något ett tag medans jag kämpar med boken. Varannan sekund låter det "klirr" och "knaper knaper knaper" när hon får ut en godis. Och varannan sekund trippar hon bort hit till mig där jag sitter och söker ögonkontakt för att tala om att bollen ligger under soffan/ att det är slut godis/ att jag gjort hålet i bollen för litet för godisarna. Nyss kom hon till mig och talade om att det var slut godis. Typiskt. Jag älskar dig, knasiga hund. Och nej, du får inte mer godis nu.