"Det sägs att ovan molnen, är himlen alltid blå men det kan va svårt att tro när man inte se den.."


Jag SKA inte låta det här hindra mig från att vara glad, jag SKA inte låta det här påverka mig så att jag hamnar ännu mer efter i skolan än vad jag redan gör och jag SKA inte tänka som jag gör.

Nu vet jag. Men känns det bättre? Nej, inte alls. Jag vet nu hur jag ska känna. Men att känna gör alldeles för ont.

Försöker få upp mitt humör med hjälp av musik, positiva tankar, vetskapen att jag ska spendera dagen med Emelie. Det går förvånadsvärt bra.


"Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker.."