There It Goes

Kan nästan se mitt braiga humör vandra längre och längre bort. Och vänder jag mig om kommer det riktigt dåliga humöret. Närmar sig sakta men säkert. Kan inte göra någonting. Bara sitta här och vänta. Vinka adjö åt mitt fina humör som jag var på innan. Och hoppas att det kommer på besök. Snart. Och då stannar. Länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0