Måste sluta med alla deprimations-inlägg känner jag. Men har som inget kul att dela med mig av heller. Eller jo, jag håller på bli förkyld/sjuk. Trevligt. Nope. Inte det. Har galet ont i huvudet, halsen och mitt stackars hjärta - som saknar Alice något så fruktansvärt. Ikväll tänkte jag då hälsa på henne igen. Smider finurliga planer på att smussla med henne hem.. Men jag ska nog försöka låta bli. Tänkte iallafall få gå en promenad med henne, bara hon och jag, och aktivera henne lite. Saknar liksom att vara med henne i princip dygnet runt som jag var innan. Saknar dessutom det där välkomnandet man får av henne när man kommer hem. Hon blir ju helt seriöst lika glad när jag kommer hem (varje gång) som när jag får något som jag länge önskat mig. Lite olika syn på lycka kanske? Man (jag..) borde lära mig att inte ta saker förgivet. Typ som Alice.