Som jag sa igår så känner jag verkligen att det finns hopp. Om inte på ett så på ett annat sätt. Jag och Alice har många möjligheter och jag uppskattar att så många i vår närhet bryr sig. Samtidigt känns allt från en helt annan synvinkel helt omöjligt och jag förstår inte alls hur allt ska sluta. Men just nu växer sig hoppet större och jag är på himla bra humör. Faktiskt. Nu, ska jag springa och duscha innan alla kommer hit. Släktkalas idag för Emma som fyller 19 på tisdag. HadeFint.