When Life Is Ending
Psykiskt. Jag hade verkligen hoppats på att det här året skulle bi det bästa någonsin, men det började inte bra. Sitter och nördar guitar hero hela dagar och gör (nu mer än någonsin.) inget vettigt. Var och pratade med Alice uppfödare igår och vi hoppas att allt blir bra. Allt kommer att bli bra. Men hur? En sak som jag verkligen tror på är att allt sker av en anledning, och det är också det jag ägnar dagar åt att försöka banka in. Men det betyder inte att jag gillar situationen. För det gör jag inte. Jag kommer inte klara mig utan henne. Hon är hela mitt liv nu. Och halva livet tas ifrån mig. Andra hälften får jag visserligen behålla, än så länge, och det är jag tacksam för. Men ingen kan någonsin ersätta hennes plats. Om man jämför att ha henne alltid till att ha henne halva veckor och vara utan henne den andra halvan av veckan finns det inga ord som kan få tårarna att sluta rinna. På utsidan kanske, men aldrig på insidan. Skulle det inte ha varit bättre om vi hade skippat alltihop enda från början.. Så jag har sluppit allt det här. Tanken på att jag aldrig skulle kunna få en hund följde mig i flera år, 7 år. Så den hade jag kunnat leva med några år till. Men att få sin önskan uppfylld. Få leva med den i ett och ett halvt år och sedan bli fråntagen den. It hurts.
Kommentarer
Trackback
