Slutade jag idag. Fantastiskt. Slipper svenskan efter lunch. Underbart. Otroligt. Dock. Slutar inte Robin föränn halv ett så det är bara vänta. Som tur är dröjer det ju inte länge så jag överlever nog.

För övrigt tog vi en sväng förbi Allsan igår efter skolan. Det är tragiskt att se hur glad hon blir när vi kommer. Hon studsar upp och ner och ylar, (bokstavligen.) skriker av längtan att få dela ut sina miljontals pussar på våra kinder. Efter en stund (när hon lugnat ner sig) tittade jag på henne och frågade om hon ville följa med oss ut och gå. Då blev hon superglad och fick jätte-bråttom. Satt sig i knät på mig så vi inte skulle gå utan henne. Väl ute på promenaden gick hon precis som hon brukar som en liten räv. Med huvudet i samma höjd som den övriga kroppen och nosen pekandes rakt fram. Hon är målmedveten min Alice. När vi sedan, efter att ha gått tillbaka med henne till där hon bor nu, skulle gå hem så stod hon och kikade på oss. Hon såg så besviken ut. Min vän.