En av mitt livs alla tragedier. Den värsta.
När något så oväntat kommer och överraskar en bara faller man. Flera tusen meter ner. Inte under marken, inte nerför ett stup. Bara flera tusen meter ner i sig själv. Precis när man klarat sig upp. Får man ett besked som var så oväntat. Så oönskat. Ett besked som kom att ändra hela ens liv. Ens tankar och syn på tillvaron. Ett besked som gjorde att man inte kan gå på en enda gata, en enda affär, utan att inse hur annorlunda allt skulle bli. När man får ett sånt besked tror man att allt är slut. Men livet fortsätter ofrivilligt att gå så hemskt fort. Dagarna rusar förbi. Tårarna rusar ner från ögonen och man vet inte om de någonsin ska kunna ta slut. Om det är så hemskt nu. Hur skulle det då bli, om det värsta inträffar? Jag vet inte.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad menar du?
Postat av: Emelieee
vad är de vännen?:(<3
Trackback
