Om mig
Jag heter Malin Thea Charlotta (efternamnet skippar vi=) och är 17 år (18 om två månader). Jag går tredje året på Anderstorpsskolan i Skellefteå med inriktningen Media & Journalistik. För tillfället bor jag mest med min pojkvän Robin och vårat monster Eira (bichon frisé). Hon är tre månader och världens spralligaste. Hon är min andra hund, förut hade jag en annan bichong som hette Alice, hon bor i himlen nu.

Jag älskar att gå i skolan men hatar tvånget att stiga upp på morgonen och att plugga till prov. Antecknar allt som går och skriver listor om allt möjligt, allt som går att skrivas ner finns på papper. Efter skolan vill jag fortsätta studera till något (vet vad men det säger jag inte haha..) där man får hålla på med massa papper och sitta på kontor. Det känns som jag. Hundar är en stor del av mitt liv och jag lär mig aldrig nog.

Tillsammans med min Robin gör jag allt som är kul, vi har på våra 20 månader varit utomlands två gånger, på alla de håll i Sverige och dessutom förlovat oss. Man känner i hjärtat när man hittat rätt. "I'd rather fight with you than love somebody else".

Jag är världens blygaste när jag är i närheten av folk jag inte känner och inte känner mig trygg tillsammans med (ex på skolan haha), hemma däremot pratar jag på som en tok. Står för vad jag tycker gör jag också, jag är inte rädd för att vara mig själv FÖR mig själv. Ensamheten skrämmer mig inte. Jag är glad och jag är ledsen, faktiskt en riktigt känslosam människa. Jag älskar att ge Robin små presenter (som egentligen jag skulle uppskatta mer än han gör...) och skulle kunna shoppa upp alla mina pengar på saker till Eira.

---

Min första kärlek
Här vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.. Var ihop med en kille i lågstadiet under 4 år (!!) men honom var jag aldrig med, vi pratade knappt så det gills liksom inte. Efter det väntade jag nog med att bli riktigt kär tills jag la ögonen på Robin. Vet inte om jag vågar börja skriva om den historien för då kan jag aldrig sluta men.. Han smsade till mig den 14 oktober 2008 (Hej, läget /Robin, emelies bror) jag kände ju nämligen hans lillasyster redan och hade följt med hans familj på utställningar med hundarna så vi var inte helt främmande för varann. Han hade ju aldrig följt med dock. Sen när han började prata om att vi skulle träffas så blev jag hemskt osäker och tyckte mest att det var jobbigt, det räckte med att smsa för mig. Jag sa till och med till honom att jag bara ville ha honom som kompis (även om jag var dökär, var bara rädd av någon anledning). Men här står vi nu.. Haha.