Typiskt att jag läste på min systers blogg vad hon skrivit före jag började skriva själv för nu känner jag bara för att kopiera allt... Är så dålig på att skriva ner vad jag känner för min familj av någon anledning, är ganska bra på att visa det (tror jag??) men har liksom svårt för att erkänna det. Konstigt..

Typiskt dessutom att min syster valde samma bild på mig & hon som jag tänkt ut sedan länge.. Jag tar en annan då..

Jag har en syster som heter Emma och är 20 år. Hon är helt underbar och hon är hemskt störande ibland ((A)). När vi var små kom vi alltid på massa roliga lekar, vi byggde kojor och vi knöt snören runt hela vårt rum så det blev som ett spindelnät. Vi dansade till dansbandslåtar och brottades ute på gräsmattan. Vi sjöng med i alla "Majas alfabetssånger"-sångerna och såg disneydags på lördagar (visst var det på lördagar). Vi lekte med lego och vi skar dumle-godisar i "limpskivor". Sedan MÅSTE jag kopiera en gullig mening som hon hade med i sitt inlägg "Vi har ungefär samma humor och kan skratta tills vi gråter samtidigt som mamma bara står där som ett frågetecken och inte fattar ett skit eller lillebror blir ledsen eftersom vi skrattar åt honom, haha!"

Min lillebror heter Oscar och är 12 år. Han är världens gulligaste och snällaste lilla kille. Alltid när jag kommer hem så bombarderar han mig med frågor som "ska vi se en film", "ska vi spela nått spel", "hur länge ska du stanna" osv. Ända sedan han var liten har jag varit helt fäst vid honom, dock har han inte varit lika fäst vid mig utan hellre varit med min syster men... Haha. Jag har iallafall varit en lekkompis till honom länge och jag älskar när han är glad.
Ps. Säg inte ett ord till honom att jag har kvar den här bilden, den togs för två år sedan och han hatar den.=(