Det blev en deppig avslutning på kvällen igår. Kunde inte tänka på annat än Alice, även om jag inte visste vad jag skulle tänka. Jag har accepterat och förstått att hon är borta, även om det känns svårt, men jag hade inte trott att alla minnen skulle försvinna med henne. Hon var mitt liv i tre år och nu minns jag henne knappt. Det är jobbigt.

Robin är på jobbet och sätter fast extraljus på sin bil och jag sitter här och vet inte vad jag ska göra. Om 15 minuter börjar "Trolltyg i Tomteskogen". Sen måste jag skriva på projektarbetet. Och försöka få hårddisken att fungera. Skrutt-jag som gör allt fel.. Min lillebror skulle varit här och hjälpt mig.