Som bestått av Svensson Svensson (ääälskar) och En Brors Berättelse (har nog aldrig läst så mycket i hela mitt liv...) mår jag faktiskt ganska bra. Måste påstå att jag känner mig väldigt glad. De som spenderar dagarna med mig vet kanske att jag inte mått så bra på senaste tiden. Därför är jag extra glad nu, när jag är glad.

Har dessutom insett att jag mår bättre efter några timmars tänkande. Den tid det tog att åka hem från Gällivare i söndags gjorde mig inte ett knyst. Jag älskar att tänka, och jag behöver det.

Vad jag däremot inte älskar är mina mardrömmar. Har tre speciella drömmar som förföljt mig en längre tid nu. En är förståss om Alice, antingen att hon börjar leva igen eller att hon bara finns där och gör mig lycklig, inatt hoppade hon upp i famnen på mig och pussades så som bara hon kunde. En annan är att jag blir slagen och misshandlad av personer som jag vet aldrig skulle göra mig illa, det är obehagligare än det kanske låter. Den tredje är om björnar. Jag är livrädd för att träffa på en björn, lika väl när jag står ute i trädgården som när jag är ute i skogen. Jag hatar att drömma mardrömmar. Speciellt om man vaknar upp tidigt på morgonen och regnet piskar utanför fönstrena. Då undra jag varför i herrans namn inte Robin får ha sovmorgon när jag behöver honom.

Nu är han ute och bygger garage. Åter till min älskade bok.