Jag har aldrig fått mitt hjärta krossat,
men där finns många ärr,
och ett stort djupt sår,
som nu har blivit infekterat.

Livet är inte så lätt utan dig Alice. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt, men på ett helt annat sätt. Det räcker inte med att man gråter. Det är så mycket annat på sidan av som också känns. Jag jämför alla hundar med dig. Kikar på dem i ögonvrån för att om möjligt, för en sekund, få tro att det är du. Det gör ont när jag ser någon hund vinka, som du gjorde. Och det känns mer än någon kan förstå, när jag ser hur lyckliga människor är med deras hundar. Du var inte bara en hund för mig, utan en del av mitt liv. Du fick mig att må bra när livet var som värst. Finaste Alice, det är så tomt utan dig.

För två månader sen vid den här tiden satt jag i väntrummet. Du var i mitt knä. Vi hade tid klockan ett. Den 12 maj 2010.