Det har snart gått 6 månader. Ett halvår. Vissa dagar saknar jag dig så mycket att det känns som att jag håller på att gå sönder. Jag tänker extra mycket på dig och kommer ihåg. Alla dina egenheter. Men det som gör så ont nu är att jag inte minns längre. Jag minns hur du var, men jag kan inte se det framför mig längre. Jag kan inte höra dig och inte känna dig. Jag minns inte hur din päls kändes eller hur du gjorde när du busade. Jag kan inte se dig framför mig längre. Och det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till.