Började skriva ett inlägg om Alice, men raderade alltihop. Det är hemskt jobbigt. Ni kan aldrig ana hur mycket jag saknar henne. Aldrig. Jag lever och livet går vidare, men den finns alltid där. Saknaden efter henne, min Alice. Det som gör såna här dagar så mycket värre är att måsta ta en spruta. En spruta, som kan förändra så mycket. Som kan ta blod, och liv.

Fem månader, utan min Alice.