Hela (korta..) helgen har spenderats med underbaraste lilla Eira. Jag har pussat henne godmorgon och jag har pussat henne godnatt. Jag har insett vilken tjurig hund vi kommer få och jag har insett att allting alltid händer av en anledning. Alltid. Jag har räddat lillan när hon fastnade under bron och jag har räddat henne från en dum geting som sprang omkring på golvet. Hon har morrat, sprungit runt på gräset och kissat i det fria. Vi har myst och busat. Hon har varit världens argaste när vi stängde in henne i en bur över natten. Hon har tagit sig ut och jag har vaknat av att jag har haft en liten klump tätt, tätt intill. Jag har farit ifrån henne och för första gången känt att jag riktigt saknar henne. Påriktigt. Jag har alltid längtat tills nästa gång jag får se henne, men nu känns det annorlunda. Efter en underbar helg, med en underbar skrutta.

Bilder kommer imorgon.