Börjar kännas tungt. Det är som att händelserna spelas upp igen. Finaste Allsan, vart tog du vägen?

Gårdagen bestod av storstädning och sedan en massa godis och mys framför tvn. Söndagsångesten var som bortblåst och jag är så glad att jag inte är på skolan just nu. Idag gör jag och Eira oss redo för en långprommis i stan med mamma och förhoppningsvis min lillebror också. Mjukglass, blir det också. Vad jag har längtat!


Tack, förresten, för fina kommentarer. De gör mina dagar.


11 maj, 2010. Vi delade en glass, jag och Alice.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Det är som de säger att det första året är jobbigast. Allting återupplevs, både glädjeämnen och de svåra bitarna. Förhoppningsvis lättar det mer och mer. Det viktiga är tycker jag att vi pratar om lillhjärtat. Hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan,finaste Alice.

Kram

2011-04-18 @ 17:05:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0