Och så var vi bara tre igen. Skrållan har nog precis slängt sig i famnen på sin husse & matte som hon inte sett på fem veckor. Tur för dom. Otur för oss. Kommer sakna min trogna vän.

Som grädden på moset så är det den tolfte idag. Och för första gången på åtta månader, känns det inte så... Outhärdligt. Jag lever, okej?