Så var jag plötsligt ledig hela sommaren igen. Sommarjobbet jag fick passade mig inte alls och jag kände ganska snabbt att det var bättre att lämna plats för någon som kunde lägga ner mer själ och hjärta i det än vad jag kunde. När man jobbar med människor är det viktigt att man trivs, det handlar inte om att jag är kräsen på jobb. Det blev bara fel, helt enkelt. Och jag har inte ångrat mitt beslut, jag är däremot stolt över att jag avslutade det lilla kapitlet.

Men, nu ska jag ägna sommaren åt Eira, körkortet och BOKEN förstås. Läste ut den nyss och grät som ett fån på slutet. Åt min egen bok liksom.