Sitter och skriver på en examinationsuppgift till skolan när jag inser att jag för en vecka sedan låg på magnetröntgen. Fick lyssna på Elvis för att inte bli döv av bankandet och smällandet i röntgen"apparaten". Det var läskigt. Vid halv fyra fick jag veta det, att det skulle bli operation. Det var blindtarmen som bråkat.

Klockan 10 över 10 ikväll var det en vecka sedan jag blev sövd. Vaknade fem i tolv och hade ont. Slutade andas ibland och det var det obehagligaste jag varit med om.

Men! Nu är det över. Jag har varit hemma hela veckan och klarar mig riktigt bra. Har ett fint streck på magen som jag hoppas (!!) ska bli ett ärr. Måste ju visa vad jag utsått, liksom. För lätt var det inte, men lärde mig så himla mycket av att ligga på den avdelning som jag senare vill jobba på. Och jag träffade en underbar sjuksköterska, henne kommer jag aldrig att glömma.