Varje morgon när du stiger upp och far till jobbet, så rullar jag över till din sida och sover där. Varje gång du skickar ett sms pirrar det sådär löjligt som alltid. Varje gång du säger att du älskar mig lyfter du mig ur alla djupa dalar jag någonsin befunnit mig i. Du gör det omöjliga alldeles möjligt. Och det är din förtjänst, att jag mår bra nu. Det är din förtjänst att min mage inte nuddar ryggraden längre, att jag vågar visa mig i anings tajtare tröjor nu och att mina mungipor ler så mycket oftare. Att jag kan skratta igen. Det är din förtjänst.