Och igår fyllde lilla Eira 6 månader. Minns när hennes framtass var lika liten som yttersta toppen på mitt lillfinger. Gumsan<3

Ps. Hon tar upp hela bädden nu..

Ger Eira hennes aktivitetsboll fylld med godis så hon får jobba med något ett tag medans jag kämpar med boken. Varannan sekund låter det "klirr" och "knaper knaper knaper" när hon får ut en godis. Och varannan sekund trippar hon bort hit till mig där jag sitter och söker ögonkontakt för att tala om att bollen ligger under soffan/ att det är slut godis/ att jag gjort hålet i bollen för litet för godisarna. Nyss kom hon till mig och talade om att det var slut godis. Typiskt. Jag älskar dig, knasiga hund. Och nej, du får inte mer godis nu.

Skola 08.30-13.00. Hem till Eira. Tillbaks till skolan för PA-fix (fram- och baksida på boken) 14.30-16.20. Hem till Robin och Eira. Robin till stan. Borsta Eira. Äta. Bada Eira. Föna Eira. Borsta Eira. Duscha. PA. Ta det lugnt. Sova. SEN är det NÅGON som FYLLER ÅR.

Hedde in en godis i Eiras aktivitetsleksak och la den på golvet. Hon höll på med den en stund utan framgång. Så hon kom och satte sig nedanför mig och spände sina snälla ögon i mig. "Hjälp mig, matte." Jag skruvade upp leksaken lite och la ner den på golvet igen. Eira la all sin energi på att få ut godisen. En stund senare satt hon nedanför mig igen. Leksaken var spårlöst borta. "Hjälp mig, matte." Jag steg upp för att söka reda på leksaken men hittade den inte. Då gick hon fram till ett hörn och skällde uppmanande. "Där är den." Och ja, där var den. Hon är minsann inte dum, min Eira.

Ett litet moln vandrar omkring här i lägenheten utan något att göra. Hon blir lätt uttråkad. Det är då hon hittar på otyg. Nu sitter hon vid dörren och beklagar sig över att hennes husse tog med sig en annan hund (Skrållan) ut på promenad. Hon fick inte följa med. Stackarn.

Oj. Om ni för övrigt undrar så har jag precis badat Eira, det är därför hon ser ut som ett moln. Använde stora fönen (en speciell som man ska föna hundar med) för första gången (istället för en vanlig hårfön vilket tar evigheter) och det gick väldigt bra. Känns super.

Nu ska jag gå och duscha och sedan äta chokladpudding med Robin. Sedan sova. Tjingepling.
 

Tänk att någon som är så liten, kan få en att känna så mycket kärlek. Tänk att jag skulle få just dig, Eira. Tänk att jag skulle få världens underbaraste lilla hund. Igen.

Robin klädde på sig för att gå ut på kvälls-rastningen. Eira låg och sov på sidan i sin bädd. Han tog på henne kopplet men hon låg kvar. Han sträckte handen för att lyfta upp henne. Då lyfte hon på benet så att han skulle kunna klia magen. Underbaraste lilla Eira.

På kvällarna när vi lagt in Eira i buren och på morgonen när jag vaknar efter en lång natt, så saknar jag henne. Jag längtar efter att få ta ut henne från buren och avnjuta hennes ömma pussar på min kind. Hon är världens mest kärleksfulla lilla hund. Och hon är min.

Lilla gumman ligger nu och sover utan två av sina framtänder. Var ju i Bureå och åt mums-mat ikväll och då såg jag att Eira hade tappat en av sina framtänder. En liten glugg fanns bara kvar. Nu har vi kommit hem till lägenheten igen och för en stund sedan satt hon på golvet och såg alldeles olycklig ut, tittade henne i munnen igen och upptäckte att hon saknade ännu en tand. Så nu har hon två små gluggar. Stackars liten.<3

Varför kan ingen vänlig själ lämna en kommentar? Okej, jag bloggar absolut inte för att få respons i form av kommentarer men det känns så väldigt trevligt att få en. Om vad som helst. En enda lite kommentar kan göra hela min dag, mitt liv är uppbyggt av små små detaljer.

Har precis sett klart ett avsnitt av House och ska nu försöka sussa. Eira springer fram och tillbaka i soffan och vet inte vart hon ska ligga. Jo, nu la hon sig tillrätta i ett hörn. Hon är bra på att göra det bekvämt för sig. Min lilla vän.

Nyår firades i Robins föräldrars stuga. Supermysigt. Faktiskt ännu mysigare än vanligt. Eira mådde som en prinsessa. Hon fick springa lös hur mycket hon ville och gå ut och kissa alldeles själv. Utan koppel. Underbart, tyckte både hon och vi.

Fredag fick hon i sig både tvål och marinad så hon mådde inte lika bra då. Stackarn.

Nu är vi iallafall hemma i lägenheten igen. Eira är uttråkad och vill bara ut hela tiden. Och springa lös. Tyvärr är det inte lika enkelt här då vi bor meter ifrån trafikerade vägar. Gick ut med henne för en stund sen för att kissa, i koppel. Hon var arg och höll på äta upp kopplet som vanligt. Rottweilern i henne kom fram, så att säga.

Insåg att jag hade massa godis i fickan så tränade för första gången att gå fot med henne. Vilket gick fantastiskt bra!!!! Den lilla tjejen som på nyårsafton fyllde 4 månader förstod direkt vad jag var ute efter.<3

En fin "hund-goodiebag" fick vi idag av Robins föräldrar. Innehållande ett perfekt rosa koppel (såå skönt att få gå med ett vanligt koppel istället för ett snöre typ..) dentastix (hundmänniskor fattar) en grå råtta (till träning!) och en mjölkchoklad till Robin och mig. Underbart!!

Imorgon är jag LEDIIIIG och det känns gode skönt. Julafton närmar sig med stormsteg och jag kan inte göra annat än att längta. Samtidigt som jag njuter av att vi inte är där riktigt än. På torsdag julshoppar jag och sedan spenderar vi kvällen hos Robins föräldrar och lillasyster. Mys med julklappsspelet och bingolottos uppesittarkväll. När vi kommer hem till lägenheten igen står julklappsinslagning på schemat. Tokmysigt!!


Eira. Eira. Skrållan. Eira.<3