Visste ni att det finns en äppelsort som heter Alice? Inte jag heller..

Sitter och ser Förhäxad / Söker fakta om Jan Guillou / kollar igenom reklam / äter godis / dricker festis och förresten.....

GRATTIS älskling till körkortet!!! Jag älskar dig över allt annat. Ikväll ska vi åka (själva!) och kika på lillan. Puss<3

Men vet ni vad? Igår fyllde Robin 18 år, helgen har varit super och nu återstår endast några dagar tills vi åker till Turkiet. På onsdag faktiskt.

För övrigt håller jag på bli desperat. Man kan inte leva utan hund så här länge. Jag saknar Alice. Jag längtar efter Eira.

När jag var mindre brukade jag ha mormor-dagar med min mormor. Jag älskade det. Kunde knappt vänta tills skoldagen var slut och jag skulle få åka med mormor hem (hon jobbade nämligen på fritids i kåge när jag gick där). I bästa fall sov jag över där och på morgonen fick jag alltid frukost på sängen. Idag, blev det en snabb mormor-dag. Under knappt två timmar närmare bestämt. Vi shoppade lite (tack för de fina sakerna!) och åt glass på Ainas. Min mormor är världens underbaraste person.

Imorgon följer jag med två andra underbara personer, mamma och Tomas, till Piteå på Nolia. Skönt att få göra något så att mina tankar kan få ta en paus från Alice. Imorgon är det den tolfte. Tre månader sen min dutta,, försvann.

Jag saknar min hund.
Har ont i hela kroppen.
Mår illa.
Vill inte inse.
Att det snart har gått tre månader.
Sen jag hade dig i mitt knä sist.
Sen du somnade in i mina armar.
Älskar dig.

Hello beautiful<3

Jag har aldrig fått mitt hjärta krossat,
men där finns många ärr,
och ett stort djupt sår,
som nu har blivit infekterat.

Livet är inte så lätt utan dig Alice. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt, men på ett helt annat sätt. Det räcker inte med att man gråter. Det är så mycket annat på sidan av som också känns. Jag jämför alla hundar med dig. Kikar på dem i ögonvrån för att om möjligt, för en sekund, få tro att det är du. Det gör ont när jag ser någon hund vinka, som du gjorde. Och det känns mer än någon kan förstå, när jag ser hur lyckliga människor är med deras hundar. Du var inte bara en hund för mig, utan en del av mitt liv. Du fick mig att må bra när livet var som värst. Finaste Alice, det är så tomt utan dig.

För två månader sen vid den här tiden satt jag i väntrummet. Du var i mitt knä. Vi hade tid klockan ett. Den 12 maj 2010.

- Idag har jag längtat efter min Alice. Hela dagen.
- Idag har jag myst med vovvar.
- Idag har jag ätit glass.
- Idag har jag sett en orm. Platt som en pannkaka.
- Idag har jag gått en kul-prommis med min älskling. Hihi jag vet att du älskar mig.
- Idag har jag blivit bäbis-sugen. Såg en underbar valp. När kommer Eira?

- Imorgon ska jag till Gällivare med min Robin.

- På lördag ska jag ställa ut en hund. Vilket känns sjukt, har aldrig ställt någon annan än Alice påriktigt.


Käre gode Gud, gör så att Eira kommer till oss som ett ljus i mörka tider. Hon behövs. Vi ska ta hand om henne. Våran Eira. Också ska jag vänja henne vid tandborstning tidigt...

Bestämde mig, efter att ha insett hur sjukt mycket bilder det finns på min Alice, att avsluta Sprallis-delarna nu. Självklart kommer det dyka upp bilder ändå, men med tanke på alla bilder så skulle jag komma upp i säkert 40 delar till, och då har jag redan gjort en grov gallring. Så här kommer de sista bilderna på Allsan. Dessa är från våran sista dag tillsammans. Den 11/5-10.
Sista bilden som togs på Alice och hennes "hund-familj". Från vänster: Lucy, Alice, Målle och mamma Skrållan.
Lilla gumman var inte alls den Alice hon varit. Det syntes på hela henne att något inte stod rätt till.
Jag försökte ändå få fart i henne, vi satt på stubbar och gick sick sack genom en stege.
Duttan var iallafall intresserad av godis som vanligt.
Förlåt Alice för att jag var lite jobbig med dig och ville mysa hela tiden... Gick liksom inte låta bli.
För att tänka på annat en stund satte vi oss för att "lösa" sudoku, dock dröjde det inte länge förrän Allsan tiggde om min fulla uppmärksamhet. Tråkigt, tyckte hon.
Alice mat bestod av rå köttfärs blandat med leverpastej. Hon slukade en ganska full skål på en halv minut. Gott! Tyvärr fick hon inte behålla det gottiga dessvärre, utan kräktes på natten.
Min lilla söta padda..
Här satt vi och väntade på att Robin skulle komma med mjukglass.
Underbart! Hon fick säkert halva glassen..
Hejdå min lilla husse..
Maliice.
Sista bilden. Matte älskar dig, alltid.

Står det nu så vackert i min underbara ring. Jag älskar den! Sitter fortfarande och beundrar den då och då. Kan inte förstå att den snart har prytt mitt finger i fyra månader.

Helgen spenderas som vanligt med min romantiska pojkvän. Just nu är han uppe och fixar efterrätt till oss, i form av jordgubbar. Mums! Förra året åt vi jämt jordgubbar med smält choklad, det var våran grej, men nu blir det bara jordgubbar.

Jag tänkte förresten på dig extra mycket i tisdags, Alice. Jag borstade din käre gamle Målle runt huvudet men skippade att borsta under hakan. Eftersom jag inte vet hur man gör med någon annan hund än dig! Dig kunde jag vända och vrida hur jag ville, du låg alldeles avslappnad på rygg i mitt knä, men hur gör man med andra hundar? Som kanske inte gärna ligger på rygg i ens knä? Det är inte lätt. Men du var van sen du var tre (eller till och med två) veckor med att ligga på rygg i mitt knä, medans jag klippte dina klor eller mellan trampdynorna. Snuttan, jag hade känt dig sen du var 19 timmar, det är svårt att inse att du är borta. För alltid.

Jag har världen bästa och underbaraste tjej! När jag åker till jobbet på morgonen så har
jag lovat dig att jag ska ge dig en puss innan jag åker, tittar en liten stund på dig och
tänker på hur söt och fin du är min älskling

Älskar dig så himmla mycket gumman!<3

//Robin

Plockar med alla utställningsbilder jag har i det här inlägget, även de från -09.
Minns inte riktigt vart det där var, kan det ha varit i Högbo? Observera även att det var trist väder och att jag av den anledningen hade lika trista kläder..
Piteå var det nog.
En finare bild, från samma dag.
Inte konstigt att jag såg koncentrerad ut, det här var på WW-utställningen i Stockholm, -08. Undrar om det var drygt 20 hundar som gick i Alice klass. Jämför det med de vanliga kanske 2-6 hundarna i samma klass när det är en vanlig utställning.
Dagen efter, i Stockholm, fast ute. Borstning.
Bichon-specialen i Vännäsby, Allsan blev här BIS (Best In Show) Junior. Till vänster, brorsan Diesel.
Högbo, -09. Här började Alice vara så slut i kroppen så hon orkade inte riktigt stå som jag ville, tyvärr.
Och här hade vi vunnit Juniorhandling, andra gången vi vann med den domaren. Kul! Piteå var det förresten.


Ja, det var i princip de enda jag hade från ringen.. Nu ska jag gå och muntra upp min förkylda lilla älskling<3

En omstoppad, frusen Alice.
Allsan sov oftast på rygg.
Mars, -08.
Duttan<3
Alice tyckte om att vara nära, nära.
Här myser hon med hennes mamma, Skrållan. Alice till vänster, alltså.
Bara för att jag älskar den bilden. "Hjäääälp!!"
Finast i världen.
Ett års-kaka.<3

I nästa del blir det bara utställningsbilder..=)

Just ja, höll ju på att glömma, men här kommer de:)
Allsan var känd för sina fräsiga ligg-stilar.
I fleece-overall i skogen.
Pepparkaksbak, december -07.
Mys i soffan.
Och på Oscars trunk.
Jaa.. Alice, som sagt.
Det blev inte så många bilder tagna på julafton det året, men här nedan är några på min Alice.
Hahaha..
MenAlice..
Du var mysigast i världen.

Sista gången Alice ställdes på utställning var den sjätte september, -09, i Högbo. Minns hur olycklig hon var, orkade inte gå, eller hålla huvudet uppe. Men hon fick en etta och blev fjärde bästa tik. Min älskade lilla gumma, förlåt för att jag inte förstod. Saknar dig<3

Under hela Alice "utställnings-karriär" fick hon endast två CK:n. Konstiga domare som inte såg hur vacker hon var. Min Alice. Jag såg.

Och jag kunde knappast må bättre. Jag har äntligen fått lite färg på kroppen, och tyvärr, ett par myggbett. Men vadå, är det sommar så är det.

Det enda som saknas är en vovve i knät som då och då slickar mig ömt på mina bara ben. I knävecken var Alice grej. Vad tror du om en liten Eira, Alice?

Ps. Älskar dig Robin<3

Jag saknar dig så mycket.
Älskar dig.

En lite smått sur Alice kanske?
Så jag tog med henne ut på en prommis i skogen:)
Det var kul men som vanligt var hon tvungen att posa framför kameran en hel del. Tur nu i efterhand:)
Gillar bilden.
Några dagar senare var det dags för klippkurs. Eftersom jag är vänsterhänt så gick det tyvärr inte så bra för mig, då jag klippte med en högersax.
Det var väldigt jobbigt att stå hela tiden, så Alice passade på att vila upp sig när vi tog en paus.
Titta INTE på mig. Lägg istället märke till hur Alice sover i min hand.
Miss U.
Mamma fick prova istället när håret mest vek sig för saxen för mig..
När Alice var sådär överlycklig som bara hundar kan vara så blev hon lite för ivrig ibland och ville liksom nafsa lite, lite mellan pussarna. Men det gjorde ingenting.
Vinka, vinka. Fram och tillbaka. Fort, fort med tungan rätt i mun.
Sötaste finaste Alice.. Det ligger en hel oöppnad sån där godis som du gillade i ditt skåp. Du hann inte äta upp den.